Las Chicas Del Cable

Hello! (japp vi blev lite internationella redan från början.) Idag har jag ätit kroppkakor, men det är tyvärr inte den lyckan jag ska prata om idag även om det gjorde mig väldigt glad. Idag kommer det heller inte handla om någon bok, utan en serie. I veckan såg jag klart det åttonde och hittills sista avsnittet av Netflix första spanska originalserie. Och nu gör jag inget annat än att längta efter fortsättningen, som jag redan från början kan tala om kommer komma! Första säsongen är nämligen indelad i två block, med åtta avsnitt i varje. Hittills har det första blocket släppts, men Netflix har ännu inte gått ut med datum för när nästa block kommer att släppas. Jag hoppas dock att det kommer snarast möjligt.

Men innan vi börjar prata om fortsättningen kanske vi ska ta det hela från början. ”Las chicas del cable”, eller ”Cable girls”, eller ”Flickorna i växeln” som serien så fint har blivit översatt till på engelska och svenska är alltså en spansk originalserie från Netflix (jag gillar den spanska titeln bäst och det är även den jag använder för jag känner mig lite intellektuell när jag får använda mina icke existerande spanskkunskaper). Serien handlar inte helt oväntat om några kvinnor som jobbar i växeln på ett telefonbolag i Madrid under 1920-talet. Detta kanske inte låter så himla rafflande (om man inte som jag går igång på allt som har med kostymdrama att göra), men där tar man sig miste. Serien tar på många sätt upp främst hur det är att vara kvinna i en ytterst mansdominerad värld. Och jag tycker den gör det bra. Självklart måste man ta den här serien med en nypa salt då det väldigt tydligt märks att den inte är 100% exakt med verkligheten, men som sagt tar den upp flera viktiga punkter som hustrumisshandel, och överlag hur män och kvinnor behandlas olika.

Så summan av kardemumman (jag gillar dock inte kardemumma men aja man kan ju låtsas) är att jag gillar detta. ”Las chicas del cable” är en snyggt gjord serie som följer flera karaktärer och spinner i flera trådar samtidigt, utan att tappa fokus för mycket. Efter att ha sett de åtta avsnitten som finns ute vet jag allvarligt talat inte hur jag ska stå ut med att vänta på resten, då det känns som att allting står på spel eftersom inga av trådarna man har spunnit i har klarats upp och det hela slutar med en jädrans cliffhanger.

Skriv gärna en kommentar om du också har sett serien eller funderar på att se den, skulle gärna prata av mig med någon annan om den!

/Emelie

Dagens låttips blir ju såklart att lyssna på hela Harry Styles album, för ja… vem älskar inte Harry Styles? När man har lyssnat klart på det kan man ju även ta och lyssna på låten ”Salt” av B Miles, som man kommer känna igenom som introlåten till just ”Las chicas del cable”. Och nu höll jag precis på att glömma! Bastille gjorde en ny live lounge-spelning i veckan och ja det kan man fan inte missa heller.

Antikrists mirakler

Ja jag vet, det var 100 år sen jag skrev något. Men det händer mycket grejer nu helt enkelt, och mycket av det tar mycket tid. Det har tyvärr denna boken också gjort. ”Antikrists mirakler” av Selma Lagerlöf var tyvärr inte lika bra som jag ville att den skulle vara.

Jag började läsa i början av året (japp du läste rätt I början av året) men har inte blivit klar förens nu. Eller ja typ förra helgen men sen har jag inte haft tid till att skriva). Anledningarna till att det har tagit så lång tid är för att den har varit jobbig och läsa då den tar tid, och jag inte tycker den är särskilt fängslande. I mitten av boken var jag tvungen att läsa en annan bok, för att få en paus från denna.

”Antikrists mirakler” utspelar sig i den italienska staden Diamante. Och dääääär…. lever folk. Typ. Nejmen det kommer en kristusbild och så blir det lite kaoz in the houze och sen är Gaetano och donna Micaela kära men sen åker Gaetano iväg och och då ska donna Micaela bygga en järnväg och sen… vänta va? Frågade du vilka Gaetano och donna Micaela är? Tyvärr har jag inget bra svar på det för jag vet knappt själv.

Jag upplever hela boken som rörig då det känns som att det hela tiden kastas in nya karaktärer, utan att det egentligen gör det. I vissa kapitel förflyttas handlingen till någon annanstans och handlar om någon annan karaktär som antagligen på något sätt ska tillföra någonting i våra tankar när vi läser själva huvudberättelsen. Dock tycker jag att man släpper dessa sidospår utan att binda samman dem med handlingen tillräckligt, och därför känns de i de allra flesta fall oerhört onödiga.

Boken blir dryg och rörig oh det genererar i att jag inte kommer sätta något högt betyg. 2/10 kanske det får bli? För trots allt så tog jag mig ju igenom den? Ja vi säger väl det.

Gott folk, som avslutning vill jag bara påminna er om att nu inte glömmer bort att kolla på finalen av Let’s dance ikväll (heja Anja!!!!!) och missa för guds skulle inte Eurovision song contest imorgon kväll. (Har en hemlig dröm om att programleda det en gång i mitt liv. Nu är den drömmen inte så hemlig längre.) Men missa inte det. Seriöst. ESC och säsongspremiären av På spåret är ju årets största TV-händelser.

//Emelie

Tipsar även om att lyssna på Steffos låt ”Hatten av”. Har inte lyssnat själv än men antagligen är den mycket bra, eller molto buono som man skulle ha sagt i Diamante.