Men hallå igen! Äntligen har det blivit lite vår ute, och det är faktiskt tack vare det som jag har kunnat läsa ut boken som jag ska prata lite om nu. Hade det inte varit sol och någorlunda varmt (dvs. ungefär 10 grader) hade jag ju inte lagt mig ute och solat i veckan. Och hade jag inte solat hade jag antagligen inte tagit mig tiden att läsa ut The tenant of Wildfell hall (Främlingen på Wildfell hall på svenska) av Anne Brontë. Men nu har jag äntligen läst ut den, den som jag har hållit på med så länge så att jag inte ens vet hur länge det egentligen är.
The tenant of Wildfell hall handlar om när Helen Huntingdon, eller Helen Graham som hon utger sig för att heta, och hennes son Arthur flyttar in på Wildfell hall. Enligt Helen har hon och hennes son flyttat dit sedan hennes make gått bort, men eftersom de nyinflyttade gärna håller sig på sin egen kant börjar såklart snacket i byn att gå.
Gilbert Markham skapar dock en kontakt med Helen, och får tids nog veta sanningen. Helen har flytt från sin odräglige make för att kunna skydda sin unga son från hans inflytande. Vi får följa Helens dagboksanteckningar, som beskriver allt som lett fram till hennes beslut att lämna sin man.
För det första skulle jag vilja klargöra att det inte är för att boken är dålig som det har tagit så lång tid att läsa ut den. Den är bara en sån som helt enkelt tar lång tid att läsa, och det blir inte bättre av att den för det mesta håller ett ganska lågt tempo. Boken är uppdelad i tre olika volymer, och det är första när jag har kommit till ungefär halva av volym två som jag faktiskt börjar fastna. Detta gjorde också så att jag valde att ta pauser med den här boken, för att läsa lite annat mellan de olika delarna. Men som sagt, ungefär halvvägs in i volym 2 tycker jag att jag börjar fastna mer, även om det ibland går rätt trögt. Utan tvekan är volym 3 den bästa och mest fängslande enligt mig, och det är även den som gick snabbast att läsa.
Jag ska inte säga att jag är besviken på den här boken, men jag hade ganska höga förhoppningar när jag började läsa den. Av det jag har läst tidigare så har Anne varit min favorit av de tre Brontë-systrarna, då hennes Agnes Grey av någon anledning har blivit en favorit för mig (du kan läsa en recension av den här). Tack vare det hade jag såklart skyhöga förväntningar, men som dock inte riktigt besannades. Det är som sagt inte en dåligt bok, och den fångar mig mer i sin andra halva, men jag tycker inte att den kan spela i samma liga som Agnes Grey. Jag tycker det är väldigt svårt att sätta ett rättvist betyg på The tenant of Wildfell hall, men jag tror vi kanske hamnar på 6/10 eller runt där någonstans.
//Emelie
Idag har jag för övrigt ett riktigt hett låttips! Någon som brukar kolla på Idol? Då kanske du minns Tove Styrke som medverkade för några år sedan. Efter att nyligen ha turnerat med Lorde är det snart dags att släppa ett nytt album, och innan det har hon släppt några nya singlar. Alla är riktigt värda att ta och lyssna på. Själv lyssnar jag just i detta nu på den allra senaste singeln On the low, som har gått på repeat här hemma ända sedan den släpptes i fredags.